Miljörörelsen inklusive Steg 3 behöver tala tydligare om den ekonomiska tillväxtens omöjlighet och om att våra ekologiska och sociala problem inte går att lösa genom att göra mindre förändringar inom systemet. Om detta skriver Bo Hagstedt, dramapedagog, organisationskonsult, miljödebattör och Steg 3 medlem.
När det talas om ekonomisk tillväxt menas BNP-tillväxt. Det kan för den oinvigde vara ett abstrakt begrepp som ibland behöver förklaras. Det är viktigt att påpeka att BNP-tillväxten är ett mått på tillväxt av produktionen och därmed även av ökad konsumtion. Men det grundläggande problemet med tillväxten är att vårt överutnyttjande av jordens resurser hela tiden växer. Det leder till klimatförändringar, andra allvarliga miljöproblem och till att vår livsmiljö krymper. Ekonomi betyder ”hushållning med resurser”. I dag handlar det i praktiken inte om hushållning längre utan om misshushållning med jordens resurser. Den ekonomiska tillväxten är därför också ett mått på vår exploatering av naturen.
Därför tycker jag att miljörörelsens tillväxt-argumentation behöver utvidgas till alla de tillväxtområden som har ett samband med sociala/ekologiska problem. Alla dessa områden visar dessutom på tillväxtkurvor med ett exponentiellt förlopp. Ett förlopp som även har hamnat i ”den stora accelerationen” med ”hockeyklubbans” utseende. Se bild här intill. Det handlar om ekonomisk tillväxt, tillväxt av produktion och konsumtion, penningmängd, ekonomisk ojämlikhet, finanssektorn, kemikalieanvändning, koldioxid-, metan- och lustgaskoncentration i atmosfären, medeltemperatur/klimatförändringar, havsförsurning, naturkatastrofer, förlust av regnskog och skogsmark, ozonnedbrytning, artutrotning, exploatering av fiskebestånd och det ekologiska fotavtrycket.
Överexploateringen visar sig även av de ”planetära gränsvillkoren” och vårt överutnyttjande av ekosystemtjänsterna.
Det finns ett samband mellan alla dessa områden. Den växande konsumtionionen är en av huvudorsakerna till tillväxten på alla områden och visar sig även genom den ekonomiska tillväxten. Därför bör tillväxtfrågan utvidgas till att gälla alla dessa områden. Då täcks alla tillväxtområden som är grunden till våra sociala/ekologiska problem. Utifrån den verkligheten blir det svårt att tro på möjligheten att fortsätta argumentera för tillväxt. Jag tror därför att den enda lösningen på vår belägenhet är det som brukar gå under benämningen ”nedväxt”. Men jag ogillar benämningen ”nedväxt” som är motsägelsefull (något som växer nedåt?), opsykologisk och för den oinvigde svår att förstå. Jag tycker att vi i miljörörelsen helt enkelt skall kalla det för ”tillväxtkritik”. Det innebär då att vi motsätter oss hela tanken med tillväxt på de uppräknade områdena och i stället hävda att vi (den välbärgade delen av jordens befolkning) måste minska vår konsumtion och vårt överutnyttjande av jordens resurser. Man kan, som tidigare sagts, hävda att all denna tillväxt är huvudorsaken till och symtom på vår ekologiskt/socialt ohållbara situation. Av detta följer självfallet att tillväxten inte kan lösa de problem som tillväxten har skapat. (Jfr Einsteins kända citat ”Vi kan inte lösa problem genom att använda samma tänkande som när vi skapade dem”). När det gäller ekonomi behöver vi sammanfattningsvis gå från tillväxt och överutnyttjande till hushållning med jordens resurser. Detta utvecklas närmare i nästa avsnitt.
Pengar, hållbarhet och ekonomiskt system
Här fördjupas frågorna kring pengar och ekonomiskt system. Pengar är ett bytesmedel, något som symboliserar verkliga värden i den verkliga världen. Det kan handla om materia, material, varor och tjänster. Den ”ekonomiska tillväxten” symboliserar därför tillväxt av produktion och handel med materia, material, varor och tjänster. Den handel som lett till att vi överexploaterar naturens resurser med känt resultat. Det är viktigt att förstå att under det symboliska värdet av ”ekonomisk tillväxt” döljer sig exponentiell tillväxt på många ”verkliga” områden. Områden som leder till våra ekonomiska/sociala/ekologiska problem. Därför behöver vi, som tidigare sagts, förhålla oss kritisk till både ekonomisk tillväxt och tillväxt av de underliggande resurserna.
Men inte nog med den. På grund av att även penningmängden växer exponentiellt tappar den till slut kontakt med de verkliga värden som pengarna skall representera. En anledning är att bankerna givits rätt att skapa pengar utan täckning i samband med att man ger lån. Den finansiella ekonomin omsätter i dag många gånger större belopp än omsättningen i den reala ekonomin. På sådant sätt överordnas den också den reala ekonomin och den ekonomiska/sociala/ekologiska krisen tilltar i styrka i takt med att all spekulation utan täckning i ”verkligheten” tilltar. När sedan de ekonomiska makthavarna på grund av nyliberalism, avreglering och globaliseringen överordnats samhällets institutioner tappar vi i stor utsträckning demokratiska styrmöjligheter över ekonomin. Som kronan på verket har både samhället och ekonomin överordnats naturen och de ekologiska systemen som är grunden för all ekonomisk och mänsklig aktivitet. Vi har fått den uppochnedvända världen som vi behöver vända rätt igen, som bilden nedan visar. Det är en av de mest grundläggande systemförändringen vi behöver göra för att kunna hantera vår belägenhet.
Våra ekologiska/sociala problem är systemproblem.
Alla dessa sammanhängande tillväxtområden, som redogjorts för ovan, pekar också på att våra problem i grunden är systemfrågor som inte går att åtgärda med isolerade förändringar inom ett systemes ramar (förändringar av första ordningen). Det utesluter inte att det finns nödvändiga åtgärder som kan påbörjas inom systemets ramar, om man inte samtidig glömmer att målet är systemförändringar (förändringar av andra ordningen). Människan och våra samhällen är undersystem till naturen. Därför måste vi inordna oss i det övergripande och sammanhängande natursystemet som visats i den ovanstående bilden
Gregory Bateson yttryckt det så här i boken ”Där änglar är rädda att gå”: ”I ett system med sammankopplade variabler kan man inte ta en variabel och förändra den i kontinuerlig riktning”. Det handlar om levande processer/system som måste samverka för att fungera och överleva. Min kropp t ex (som är ett sammankopplat system) kan inte låta mina fötter (en variabel i detta system) själv plötsligt växa i en kontinuerlig riktning! Lika lite som naturen (som är ett sammankopplat system) inte kan fungerar med de ständigt exponentiellt växande variabler som beskrivits ovan. Jag tror med andra ord inte på argumentet att vi inte ”har tid” att åstadkomma systemförändringar, även om viktiga förändringar inom systemens ramar kan göras. Till slut är det alldeles nödvändigt med systemförändringar om vi skall kunna hantera våra sociala/ekologiska problem. Dessutom är många av de samhälleliga och ekologiska systemen vi har i dag redan dysfunktionella och på väg att kollapsa. Vi kan inte som i dag hela tiden fortsätta att lappa och laga det som redan är murket.
Vilka system som jag anser behöver utvecklas och förändras har jag närmare beskrivit i avsnitt 13 ”Allthängerihop” på min hemsida: bohagstedt.wordpress.com.
Hur bör miljörörelsen argumentera utåt?
Det har framförts synpunkter på att vi i miljörörelsen inte utåt bör argumentera mot ekonomisk tillväxt, det kan skrämma upp människor och vi kan få alltför hårt motstånd. Och människor vill ha positiva besked. Jag tror inte det är en riktig taktik och det finns många argument för det. Jag tycker att vi måste vara ärliga och argumentera för det vi tror på. Vi måste myndigförklara andra människor och tro på att det till slut går att bryta igenom dagens kompakta opinion för tillväxt. Alla otydligheter på detta område kommer att försvinna i det allmänna mediebruset. Det är först när vi tydligt och ihärdigt pekar på det ohållbara i den ekonomiska tillväxten och vårt överutnyttjande av naturens resurser som vi kommer att uppmärksammas. Självfallet kommer vi att möta motstånd och konflikt med våra meningsmotståndare. Det är den konflikten vi behöver ta, för att det skall bli tydligt att det finns starkt avvikande meningar om behovet av tillväxt. Då kommer det sedan heller inte att vara så lätt att framföra de mest förenklade och enfaldiga åsikter om nödvändigheten av tillväxt.
Jag tror heller inte på påståendet att människor alltid vill ha positiva och lättsmälta argument och förslag. Det är först när vi inser allvaret i vår belägenhet som en realistisk diskussion om vår utveckling och framtid kan börja spira. Churchill hade inget annat att erbjuda än ”blod, svett och tårar” men han fick ändå med sig engelsmännen när de förstod allvaret i situationen. Men vi behöver självfallet även formulera positiva visioner för vår utveckling. Det är väl heller inte så illa att sträva efter att våra barn och barnbarn kan få drägliga överlevnadsmöjligheter. En utveckling mot inre mognad och samhörighet i stället för ständigt ökad konsumtion är också en meningsfull utveckling vi kan nå. Att få uppleva våra liv som meningsfulla är en av de starkaste drivkrafterna för oss människor. Jag tror att många människor i dag upplever tomhet och meningslöshet i sina liv. Tilltagande psykiska problem talar för det. Viktor Frankl som bland annat skrivit boken ”Livet måste ha mening” och som var professor i neurologi och psykiatri har uttryckt följande: ”Vad människan behöver är inte ett spänningsfritt tillstånd utan strävan och kamp för mål som är henne värdiga”.
Men självfallet är det viktigt att vi kan presentera våra argument på ett pedagogiskt sätt. Jag tycker också att vi inom miljörörelsen behöver en fördjupad debatt för att nå en större enighet om var vi står, vilka huvudfrågor vi gemensamt kan driva och vilka visioner vi kan formulera.
Bo Hagstedt
bohagstedt@hotmail.com
bohagstedt.wordpress.com
(Detta är ett blogginlägg och alltså inte ett av kapitlen i boken Att svära i kyrkan vilket är vad som oftast publiceras på denna blogg).
You must be logged in to post a comment.